Nya offentliga konstverk blev färdiga på olika håll i Helsingfors

Sex nya konstverk som förverkligats enligt procentprincipen har blivit färdiga på olika håll i staden i lokaler som används av helsingforsare i olika åldrar. Tre nya daghem har fått verk av Leena Kangaskoski, Ninni Luhtasaari och Maija Luutonen. Petri Ala-Maunus och Jaakko Leeves verk placerades i skolbyggnader. Jenni Ropes verk hängdes i det grundrenoverade seniorcentret i Kvarnbäcken.

Leena Kangaskoskis (f. 1982) helhet av tre konstverk finns i det nybyggda daghemmet Silverdalen i Kronbergsstranden. Daghemsbyggnaden har planerats av arkitektbyrån AFKS.

I sin verkhelhet har Kangaskoski sökt inspiration i Silverdalens historia: På området fanns en silvergruva i slutet av 1700-talet, och där har hittats förutom silver även flertaliga andra mineraler, såsom kopparkis, zinkkis, kalkspat, blyglans och zinkblände.

Konstverket Kopparhögsgömsle ligger i ett ljusschakt mellan byggnadens två våningar. Verket, som är gjort av glaserad keramik, består av former som öppnar neråt, liksom stenar som uppifrån ser ut att befinna sig i en evig vila. Inne i stenarna pågår en långsam, årsmiljoners process av mineralisering och förändringar.

Konstverket Stjärnskottspudding finns i salens fönster. Ögonblicket efter smältning och blandning har stelnat i glaset, såsom minnet av smält lava har stelnat i sten.

Konstverket Sandkornsskimmer består av glas som formats genom att munblåsa i formar. Mineralfyndigheten som sticker ut ur väggen påminner om geologiska under som kristalliseras under tidevarvens gång. Glas är huvudsakligen fin sand, som i en hög temperatur smälter och börjar skina i ljus.

Kangaskoskis verkhelhet bringar till daghemmet såväl minnet av tidigare seklers lokalhistoria som även jämförelsen mellan vår vardagliga uppfattning om tid och den geologiska tiden.

Ninni Luhtasaaris (f. 1987) verkserie Versot (Skott) sprider sig i daghemmet Blomängens nya lokaler i Botby. Daghemmet Blomängens nybyggnad har planerats av Linja Arkkitehdit Oy.

Verken har skapats som keramiska reliefer och de heter Nenäkkäin (Näsa mot näsa), Auringonhalaaja (Solkramaren), Tupsukaverit (Tofskompisarna), Kukan päällä (På blomman), Kukkamakoilija (Blomliggaren), Kukkamoikkaaja (Blomhälsaren), Lampikaveri (Pölkompisen) och Maantutkija (Jordundersökaren). I verken undersöker milda figurer sin omgivning och är skickliga i sin nyfikenhet och sin förmåga att bry sig om. Ibland smälter figurerna in i växtligheten och de andra organiska formerna. Enligt konstnären kan verkets blida ansikten ge stöd och säkerhet i vardagens kaos.

Maija Luutonens (f. 1978) verk Vindbyn med många delar sprider sig till daghemmet Drumsös inomhuslokaler, tre trappuppgångar och gårdsområde. Daghemmet Drumsös byggnad har planerats av Arkkitehtitoimisto Luutonen Oy.

Verket har skapats av ylle genom tuftning och placerats i fest- och liggsalen. Det påminner om en splittrad karta där delar som fallit av har burits iväg av en vindby och landat i trappuppgångarna och på gården. Väggtextilen har ett vågande mönster som gömmer i sig former och delar som man urskiljer så småningom när man tittar på verket. Verkens delar som finns i trappuppgången får sin form av vågen i väggtextilen, men här har den splittrat och blivit till fragment. Ljusverken har skapats med Ledcontour-tekniken. Mönstren i verkens delar som sprider sig på gårdsområdet har graverats för hand i flertaliga stenar som hittats på byggplatsen.

Enligt konstnären är verkets tema att brytas ned och att bygga, att urskilja bilder och text, att söka och hitta. Konstnären har lånat former till verket bland annat från kalligrafi, vågor, nummer, flygande pappersbitar, blad, tentakler och byggnadens arkitektur. Former som materialiserats i olika tillstånd verkar leta efter tecken och symboler.

Petri Ala-Maunus (f. 1970) verk Back to the Future har hängts i entréhallen i den grundrenoverade Aleksis Kiven koulu i Berghäll. I sin över fem meter långa oljemålning har Ala-Maunus förenat bilder på ett kollageartigt sätt från renässansens skoglandskapsmålningar. Konstnären själv säger att verket deltar i traditionen av representationer av ”vild och oberörd natur”. Också skolans läge i Berghäll påverkade idén för verket. För att nå en egentlig skogsupplevelse måste man resa längre bort från stadskärnan. Med sitt konstverk ville konstnären skapa motvikt för den bebyggda miljön, påminna om annat.

Jaakko Leeve (f. 1982) har utfört ett multimedieverk Hornan tuutti i den grundrenoverade Konalan ala-asteen koulus byggnad. Verket skapar en två och en halv meter djup klyfta i skolans vistelse- och biblioteksrum, och glödande lava flyter i dess botten. Den upprivna jorden kan betraktas genom glasgolvet. Enligt konstnären kan verket, som består av en skulptur och en lavaanimation, likväl uppmuntra till naturvetenskap och geologiska fenomen som till fantasi.

Arkkitehtitoimisto Perko hade ansvaret för grundrenoveringen av Konalan ala-asteen koulu.

Jenni Rope (f. 1977) har färdigställt två kinetiska mobileskulpturer i seniorcentret i Kvarnbäcken. Verken Mobile A och Mobile Ö sprider sig till luftrummet i byggnadens två olika lokaler och deras delar rör sig sakta i luftströmmarna. Mobile A finns i trappuppgången vid ingången. Delarna har oregelbundna former och är av olika storlekar. Tillsammans bildar de en helhet som är ungefär två meter stor och kastar långsamt vandrande skuggor på trappuppgångens väggytor. I färgerna kombineras olika toner av blått, ljusgrått och guldgult, med inspiration från färgerna i den ursprungliga sjukhusbyggnaden från 70-talet. Mobile Ö finns i vinterträdgårdsrummet. I mobileskulpturen lyser olika toner av grönt, ljusgrått, gräddgult och järnoxidrött. Formerna kastar skuggor över vistelserummets starkt gröna väggyta och så utvidgar sig verkets rytm och kinetiska uttryck till hela lokalen.

Helsingfors stad följer procentprincipen, vilket betyder att man vid byggande eller renoveringar som utförs av staden reserverar omkring en procent av budgeten för offentlig konst. Det livliga byggandet under de senaste åren har gjort det möjligt att beställa konst till flera offentliga byggnader bland annat i Fiskehamnen, Jakobacka, Månsas och Busholmen. HAM Helsingfors konstmuseum är konstexpert i projekten och verken integreras i HAM:s konstsamling.