Andrea Coyotzi Borja: Is that all there is? © Google bank of images

There was no thought, but a thrive for the visibility of something yet to be named

I sin videoinstallation “There was no thought, but a thrive for the visibility of something yet to be named” studerar Borja sitt eget vardagsliv genom att utnyttja bilder med referenser till gester som berättar om outtalade avsikter. Bilderna kommer från olika källor: konstverk som Jan Bas Aders serie ”Fall” och Yves Kleins verk ”Steget ut i ingentinget” och filmer som Chas F. Reisners och Buster Keatons film ”Hans son på galejan”. Här finns också en stillbild från Louis Malles film ”Vi ses igen, barn”. Till utgångspunkterna för verket hör även Patricia Borja Osorios akvarell av Simon Marsdens fotografi ”Duntroon Castle”, ett svartvitt fotografi av Londonfotografen Truan Munro och en serie bilder av brinnande hus hittade på Google.

Konstnären odlar en nära relation till de här bilderna genom att hålla dem framme i sin ateljé, där de skymtar i hennes synfält dagligen. På så sätt påminner de henne om något som ingår i bilderna men som hon inte kan namnge eller definiera. Det är först efter att bilderna hängt på väggen en längre tid som någon av gesterna i dem komprimeras till en berättelse, som ger upphov till en dialog. Videons berättarröst förmedlar en upplevelse till betraktaren av den personliga relationen mellan konstnären och bilden som söker synlighet. Bilderna försöker synliggöra något som ännu inte har fått ett namn.

Andrea Coyotzi Borja (f. 1984, Puebla) är en helsingforsisk konstnär. Fokus i hennes konst ligger på vardagen och dess relation till konsten som händelse. Hon har också vidareutvecklat temat i sin doktorsavhandling ”The practice of the Infra-ordinary” som hon arbetar med vid Aalto-universitetet. Hennes verk har ställts ut på olika håll i världen, bland annat i Mexiko, USA, Italien, Ungern, Polen, Spanien, Bulgarien och Finland. År 2017 deltog Borja i forskningspaviljongen som arrangerades för andra gången i anslutning till Venedigbiennalen.