Bild: Anssi Pulkkinen

Utställningen består av objekt och installationer, vars helhet vecklas in i utställningsarkitekturens grammatik. Utställningen innehåller räcken som snarare fjärmar blicken än stöder och leder den någonstans; en vit plattform som fyller rummet på ett obekvämt sätt och genomskärs av ett krokigt spjälverk i stål som påminner om museets ventilationskanaler, samt rytmiska neonljus på väggytan och trevar sig fram för att signifiera ingenting alls.

Utställningens objekt bildar en installation vars element i grunden är bekanta men som skapar oordning i stället för ordning. Föremålen och sammanhangen som har lyfts fram ur den urbana omgivningen och utställningskontexten materialiserar sambanden mellan mänskliga konstruktioner och representationer.  Elementen famlar efter olika medel att försöka avgränsa och teckna en bild av en kaotisk värld genom att fjärma den. Objekten som lösgjorts från sin kontext bildar en samling trevande mänskliga konstruktioner.

Verkserien Light (Deviated) består av slingriga neonrör, vars trevande former är som misslyckade prototyper för ljusskyltar. Neonljusen tecknar dock ruttbeskrivningar av misslyckade forskningsexpeditioner till Arktis, från 1700- till 1900-talet.

De fjärmande gesterna hos stålräckena i Guide (Indefinite View) varken styr eller skapar en passage utan har själva stannat kvar i osäkra positioner och bygger den vägen ett slags liminalt rum.

Channel (Optimized Flow) för samman en stor horisontell utställningsplattform och en ventilationskanal som skär igenom den. Formen hos kanalen som spräcker den vita rektangeln följer den spekulativa konstruktionen av en transpolär farled från Barents hav genom Nordpolen till Berings sund, som tillsvidare inte är tillgänglig.

Anssi Pulkkinen (f.1982) är bildkonstnär som bor och arbetar i Helsingfors. Han har magisterexamen i bildkonst från Konstuniversitetets Bildkonstakademi, där han som bäst avlägger doktorandstudier i bildkonst. Han arbetar med rum och interventioner som är arkitektoniska och skulpturala till sin karaktär, samt multimediala installationer. Han utgår ofta från utställningssituationen, dess arkitektur och kontext, vilket gör det möjligt att studera växelverkan mellan verken och omgivningen.