Bild: Elis Hannikainen

Bakgården på sjunde våningen är ett mellanrum i tillvaron, en mental balkong, inte inuti, inte utanför men ett inre utanför. Om det är ett drömrum är det drömmande som ett sätt att se, en plats att vara i, snarare än en dröm att tolka.

En del av verken hör till en serie vid namnet ’Pain Things’. De kommer ur en smärtlindringsmetod som bygger på visualisering av fysiska och mentala förnimmelser genom form, färg och textur. De visualiserade formerna kan lyftas ut ur kroppen och blir då som uppmjukade fristående förvrängningar, bångstyriga misstolkningar av de inre landskapen. Tillsammans skapar de ett slags subjektivt känsloalfabet, förnimmelserna får former att kännas igen i, vara hemma i.

Verken är i olika nyanser av blått. Blått är mörker försvagat av ljus.*

För mig är dessa verk som skuggsubstanser, frysta ögonblick ur något väldigt flytande. De kommer från platser där ord inte beter sig, där händer hålls av ett förkroppsligat sökande-görande-tänkande, där att gripa och begripa ligger varandra nära.

Corinna Helenelund (f.1985, Helsingfors) utexaminerades från bildkonstakademin 2013 och har sedan dess arbetat med skulptur och installation, framförallt i textila material. I utställningen möts verk från 2017 – 2020. Delar har visats tidigare på Krets 1 på Pesula, Nickby (2019), på HIAPs Open Studios på Sveaborg (2018), på utställningen Self Bites Self på Kunstverein Göttingen, Tyskland (2018), samt på utställningen A Waiting Room på The Community, Paris, (2017).

Verken är gjorda med understöd av Svenska Kulturfonden, Centret för konstfrämjande och HIAP.


*Ur Goethes färglära