Still-kuva videoteoksesta Circa 2020, (2021)

Dessa två I och H skulle vara figurer som först är närvarande och sedan försvinner eller förändras. I och H är inkommensurabla men delar tillfälligt en viss tid och plats. I skulle vara en figur som använder teknologi. Till exempel en cykel eller slippapper. H skulle vara en figur på vilken teknologin används, eller själva teknologin. H är en form och ett mått.

I:s vänner bygger ett vindskydd vid havet. I går omkring, och landskapet gör I orolig. I tänker på grymhet, igelkottar som svälter ihjäl när de vaknar ur sin vinterdvala under en mild januarimånad. I letar efter medicinalväxter till badvattnet.

När I var ung handlade alla berättelser om lust. I den verkliga världen var lusten svår att hitta. I förföljdes av drömmar om frihet och befrielse. Många av dem är drömmar om redan förgångna framtider. I ville vara en vandrare och blev det också. I lämnade inte sitt hem på fyrtio år.

Iiris Kaalehto och Inka Kynkäänniemi använder sig av spekulativ fiktion, överdrifter och humor för att närma sig föreställningar om framtida levnadsvanor, speciellt angående rörelse, resande och konstnärskap. De reflekterar även över hopp, skräck och tvivel kring tidens gång i utställningens verk, som består av ett videoverk samt skulptur- och föremålsinstallationer. Teman kring stöd, omsorg och ömsesidigt beroende är centrala i Kaarlehtos och Kynkäänniemis samarbete.

Iiris Kaarlehto (f. 1987) och Inka Kynkäänniemi (f. 1992) är ett arbetspar bestående av två bildkonstnärer från Helsingfors, som har arbetat tillsammans sedan 2014.

Utställningen och konstnärernas arbete har fått stöd av Konestiftelsen och Paulo-stiftelsen.