Ytan ger allt

Typiska frågor som brukar ställas om målningar känns helt irrelevanta när man tittar på Ilari Hautamäkis verk. Vad handlar målningarna om, vad föreställer de? Svaren är inte viktiga.

Innehållet i Hautamäkis målningar grundar sig på formen. Hans motiv är nästan abstrakta stilleben, väl lämpade för ändamålet, med växterna i huvudrollen. Motivet är sekundärt i förhållande till ytan, om det så handlar om en grönvägg, blomkruka eller klängväxt. Hautamäki representerar ett intellektuellt samtidsmåleri, där det viktigaste innehållet är formen.

Alltså kan vi glömma frågan om vad verken föreställer. En lite mer intressant fråga är vad de berättar om. Även den är bättre att omformulera till en fråga om vad som händer i målningarna.

Ilari Hautamäki: Sticks and stones may brake my bones, 2017 © Ilari Hautamäki
Ilari Hautamäki: Sticks and stones may brake my bones, 2017 © Ilari Hautamäki

När man tittar efter lite närmare innehåller de skenbart statiska målningarna många skeenden av olika slag. Händelserna berättar inte om tillväxt, landskap eller ens om stillebenmåleriets kulturhistoria. Målningarnas händelser är spänningar, krafter och en balansgång mellan olika former och färger.

Allt det är här lämnar rum för tolkning. Tolkningen påverkas sannolikt av vilka delområden av den abstrakta konstens historia som betraktaren känner till. Liksom av vilka visuella upplevelser betraktaren i allmänhet fascineras av. Någon kan titta på målningen genom sina egna naturupplevelser, någon annan gör det via en virtuell verklighet eller arkitektur. Grundupplevelsen hänger samman med olika uppfattningar om skönhet.

Ilari Hautamäki: Charmer, 2017 © Ilari Hautamäki
Ilari Hautamäki: Charmer, 2017 © Ilari Hautamäki

Ett känntecknande drag i Hautamäkis verk är den tudelade färgpaletten. Hautamäki är kolorist, men använder rena grundfärger med stort omdöme. Färgskalan är ofta uppblandad med vitt, vilket får pastellnyanserna i flera av verken att kontrastera starkt mot de sparsmakat använda grundfärgerna. Klart, transparent grönt är målningarnas mest kännetecknande färg. I förhållande till de statiska pastellfärgerna som trivs bra där de är utgör det gröna en stark, levande motpol som andas. Även den inre rörelsen i de målade ytorna bygger på en dikotomi av två olika formaspekter. Element som målats som lugna färgytor och begränsar hela verkytans rörelseillusion kämpar mot stora och lediga penseldrag av expressiv karaktär liksom bladen på en fritt växande klängväxt mot en tegelvägg.

Ilari Hautamäki: Deep sea dweller, 2017 © Ilari Hautamäki
Ilari Hautamäki: Deep sea dweller, 2017 © Ilari Hautamäki

Hautamäki står inte för ett mekaniskt eller effektivt måleri. Han strävar efter ett tonande bildspråk, där informalismens sönderfallande form på ett disciplinerat ironiskt sätt platsar i samma komposition som okonventionell konkretism. Hans verk är ofta inneslutna i den målade ytan. De konkreta lösningarna, där Hautamäki ramar in kompositionen nästan från alla håll, är som ett ställningstagande för att uppmana betraktaren att studera målningen som en yta. Desto större betydelse får samtidigt de små antydningar som får betraktaren att i sina fantasier utvidga målningen utanför dess konkreta yta.

Veikko Halmetoja

Ilari Hautamäki: Greenlight, 2016 © Ilari Hautamäki
Ilari Hautamäki: Greenlight, 2016 © Ilari Hautamäki