The humanity doesn’t deserve the Finnish Forest Folk scene, 2018 (detail)
Photo: Tuomo Tuovinen

Jag gör ryor. Jag syr och tuftar rytmer, kompositioner, eviga fester och en psykedelisk Rölli-fäll.

I mitt arbete blandar jag handarbetstraditioner, pop, pysselglamour och återvinningsmaterial. Kvinnor av folket, som förblivit okända för konsthistorien, vävde in sina känslor och minnen i ryornas bildmotiv. 1700-talets brudryor kunde jämsides med med kristna symboler innehålla urgamla magiska tecken: bland annat S:t Hans kors och fyrhjärtan, som skyddade ryans ägare från onda andar och otur. Textilerna har haft sin egen mönsterbaserade mytologi som har berättats vidare av symboler, gemensamma för många kulturkretsar. Till exempel S:t Hans kors användes i egyptiska textiler redan på 300-talet och senare beskyddade man med samma symbol boskapen från häxor i Sverige. I dag är den förmodligen bäst känd från Apple-datorernas kommandoknapp.

Mina egna ryor hämtar inspiration från det estetiska uppvaknandet i mina tidiga tonår. Dit hörde teckningar med markeringstuscher, Tiimaris rullar med klistermärken och pop-diggandet. Man skrev ACID i sitt brevhäfte med stora bokstäver och ritade en neongul smiley bredvid.

Jonna Karanka (f.1978) är bildkonstnär och musiker. Hon arbetar också inom kollektivet Sorbus.