Föremålet är av rätt tjockt, klart glas, och det förefaller att tjäna som kärl. Det verkar ändå inte ursprungligen ha planerats som kärl utan det har bara blivit ett sådant. Man har liksom försökt framställa något men mitt i processen avstått från tanken och lämnat glaset att svalna som ett halvfärdigt försök. Senare har det funnit sin funktion som kärl. Till formen är föremålet ovalt, inte symmetriskt. Det är inte djupt och det är inte dekorerat. Någon kan tänka att det är ett hopsjunket kärl eller en lins som har smultit. Det drar inte en stor mängd vätska. Ett ganska stort djur skulle kunna använda det till att dricka ifrån, den stora tungan skulle obehindrat kunna slicka föremålet, det har inga vassa kanter. En människa kan hålla föremålet i famnen.

Verken utgår från en skriftlig beskrivning som Kuorinki har gett hantverkare på olika områden av det föremål han önskar. På utställningen är föremålen installerade på underlag som har framställts såväl industriellt som för hand.