Minna Suoniemi: Praktisk ekologi, 2017  / videostill

Omsorgens betydelse både i de samhälleliga och personliga relationerna har mitt under det undantagstillstånd coronaviruspandemin förorsakat lyfts fram i ett nytt ljus. Det reproduktiva arbetet, väsentligt för samhällets upprätthållande, och den i relationerna mellan människor nödvändiga omsorgen har blivit synliga som en del av konnektivitetens nätverk. Att den där strukturen som förenar alla har blivit skörare är allt mer uppenbart. Konnektivitetens nätverk finns inte bara i relationerna mellan människor, utan livets upprätthållande kräver en ständig växelverkan mellan allt, såväl det levande som det vi uppfattar som livlöst.

Till denna sammanställning har ur HAM:s samling av mediakonst som omfattar cirka två hundra verk valts ut nio, som kan tydas i ljuset av det här sättet att förstå omsorgen; människans förhållande till världen i egenskap av individ som av den får sin näring och luft, som i sin tur alltid positionerar sig i förhållande till andra, och vars handlingar också alltid riktar sig utåt från hen själv.

Den motsägelsefulla naturen hos omsorgen kräver redan i sig ett omsorgsfullt tänkande. Omsorgen och dess uttryck, vare sig det är frågan om omtanke som organiserar sig inom sammanslutningarna eller behandlingsvägar som samhället erbjuder, föds inte ur intet. Vår förståelse av hur vi, med vår bästa kunskap och enligt vår bästa förmåga, har omsorg om varandra och vår miljö, har också den kopplats till ett massivt nät av informationsproduktion med dess sociala och politiska, lokaliserade, utgångspunkter.

Sammanställningens totala längd är cirka 45 minuter.

Videornas begynnelsetidpunkter: 00:15 Pasi Autio, Aarnes fönster, 2016; 08:45 Alli Savolainen, Sex minuter, åtta bilder, 2001; 10:08 Jenni Eskola, Kontur, 2017; 10:45 Azar Saiyar, Historien rinner fram under naglarna, 2017; 18:17 Jani Ruscica, Kontrapunkt / Tidvattentema, 2005; 24:09 Minna Suoniemi, Praktisk ekologi, 2017; 34:31 Maria Duncker, Grenar, 2005; 36:50 Tuulia Susiaho, The Empty Head of Alice, 2006; 43:02 Maria Ylikoski, Och inget gungande! – ett familjeporträtt, 1998.

Pasi Autio: Aarnes fönster, 2016 / videostill

I Pasi Autios verk ”Aarnes fönster” (2016) ser huvudpersonen ut genom fönstret på hur vädret och årstiderna växlar bakom rutan. Hans inre dialog går igenom observationer av en förlust och å andra sidan av en förnyelse och för fram behovet av att knyta kontakter till den yttre världen hos en människa som blivit kvar inom hemmets väggar.

Undantagstillståndet som följt på pandemin och det behov av en omsorg som uppfattas som tillfällig och speciell som tillståndet framtvingar, har visat hur samma situation redan tidigare för många har varit en del av det normala. Både de långtidssjuka, -arbetslösa, äldre samt många andra som befinner sig i samhällets marginaler har kunnat observera en förändrad situation i vilken det efter att samhällets så kallade produktiva del har blivit fångar i hemmen har börjat erbjudas många av de tjänster och till exempel alternativa arbetssätt som många redan länge kunde ha behövt, men som det har ansetts vara för besvärligt för samhället att förverkliga.

I omsorg är det inte bara fråga om omvårdnad, och målen för omsorgen är inte bara de som behöver vård på grund av någon exceptionell situation eller något exceptionellt behov. I Minna Suoniemis verk ”Practical Ecology” (2017) presenterar konstnärens far saker som han har reparerat och återanvänt, i det att han går igenom sitt förhållande till föremålen och deras material.

När man gör om gammalt till nytt handlar det inte enbart om sparsamhet eller pysslande som tidsfördriv utan också om förståelsen av att vi via de material vi dragit nytta av och det avfall vi producerat alltid överskrider får fysiska kropp och når märkbart längre ut i den materiella världen. Å andra sidan är föremålen också sammankopplade med kontakten till en annan människa, och i reparerandet eller omformandet av saker inlemmas också betydelsen av de nära och kära och möjligheten till en kanal för att visa känslor.

Jani Ruscica: Kontrapunkt – Tidvattentema, 2005 / videostill

Jani Ruscicas ”Tidvattentema” är en del av det trekanaliga verket ”Kontrapunkt” (2005). I den del av verket som visas i det här urvalet vandrar en grupp människor genom ett område som är målet för jordbearbetnings- och byggnadsarbete, och sjunger, som om de förmedlar ett budskap till ett landskap människan har förvandlat till något annat.

Att förstå omsorgen som en del av både vårt fysiska och materiella samt själsliga välbefinnande gör den till en del i den centrala politiska aktiviteten. Omsorgen är en central fråga när det gäller att bygga upp ett mer rättvist mänskligt samhälle på samma gång som den finns närvarande som ett förhållande som skär genom olika arter, essentialiteter och materialiteter. En politik som beaktar omsorgen kunde utgöra basen för hållbara strukturer i förhållande till välbefinnandet, ekonomin och miljön.

Azar Saiyar: Historien blöder under dina naglar, 2017 / videostill

Azar Saiyars verk ”Historien rinner fram under naglarna” (2017) lyfter fram styckets inte så avlägsna historia, en tid då man i barndomen försökte ”korrigera” vänsterhänthet genom att förhindra att barnet använde vänstra handen, eller genom bestraffning.

I omsorg är det inte enbart frågan om omhändertagande och positiva känslor. En stor del av omsorgsarbetet är fysiskt och psykiskt tungt, undervärderat och underbetalt. Någon måste sköta om det vi i vårt vardagsliv skjuter åt sidan: avfall, smuts, lidande, död. Behovet av omsorg, både för deras del som tar emot den och deras som erbjuder den, placerar människorna i ojämlika positioner, och möjligheten att lösgöra sig från dessa är ett privilegium som kan hänga samman med ekonomisk situation, funktionsförmåga, kön, språkkunskaper etc. Uppfattningen om familjen som just en viss sorts enhet avgör på sitt sätt hur omsorgsarbetet fördelas. Omsorg är på det här sättet också ett maktförhållande, som avgör vem som passar in i normen och vem som hamnar i marginalen, vem som sköts om, hur och varför. En effektiv omsorg som baserar sig på kategorier möjliggör strukturellt våld, uteslutning och osynliggörande.

Alli Savolainen: Sex minuter, åtta bilder, 2001 / videostill

Kurator för utställningen är amanuens Petronella Grönroos på HAM.