Havis Amandas historia

Fontänen Havis Amanda invigdes på Salutorget år 1908. Den är skulptören Ville Vallgrens (1855–1940) mest kända verk. Helsingfors, Finlands huvudstad, ville höja sin profil genom att beställa en staty av en konstnär som bodde i Paris. Fontänen invigdes i all stillhet, men väckte genast stor offentlig uppståndelse. Både den ”obscena kvinnogestalten” och publiken, som inte förstod sig på konst, blev rejält utskällda. Efter den stormiga debuten har Havis Amanda blivit en av Helsingfors mest älskade skulpturer och en symbol för den maritima staden. Skulpturen ingår i HAM:s samlingar av offentlig konst.

Havis Amanda fascinerar folk ständigt. Vem stod modell för skulpturen? Varifrån har den fått namn? Hur blev Manda centrum för valborgsfirandet?

Havis Amanda / Bild: HAM / Yehia Eweis

Vita mössan på Amandas huvud

Valborgstraditionen att förse Havis Amanda med vita mössan har sina rötter i det tidiga 1900-talets studentikosa liv. På studentnationernas valborgsfester togs mössan fram vid midnatt. På den tiden var det vanligt att studenterna använde mössan under hela sommarhalvåret. Valborg markerade början på studenternas sommar. Efter vad man vet fick Havis Amanda vita mössan redan 1909.

Med säkerhet inträffade det åtminstone 1921, och då fröjdade sig Ville Vallgren över att hans ”dotter” hade blivit student. Från och med 1951 blev ”kröningen” en officiell ceremoni och har sedan dess skett med polisens samtycke. I slutet av 1970-talet ändrade man på klockslaget och numera får Amanda sin mössa redan klockan 18.00.

Havis Amanda med studentmössa valborg 1921 / Bild: Helsingfors stadsmuseum
Vappenfirare vid Havis Amanda 01.05.1974/ Bild: Volker von Bonin / Helsingfors stadsmuseum
Valborgsmässoafton 2007 på Salutorget. Kröningen av Havis Amanda börjar, hängande teknologer invid statyn. För att värna om Havis Amandas skick använder teknologerna en lyftkran. Bild: Juho Nurmi / Helsingfors stadsmuseum

Hur havsnymfen blev Havis Amanda

Havsnymf, Mamsell Helsingfors, Vallgrens sjöjungfru, Havsdrottning, Amanda, Manta, Helsingforsfröken, Brunns-Manta, Springbrunns-Manta, Haavistos Manta…. Den kära skulpturen har haft många namn. Namnet Havis Amanda etablerade sig i synnerhet bland den svenskspråkiga befolkningen, rätt snart efter avtäckningen. Vallgren kallade själv sin skulptur för Havis Amanda. Bakgrunden till namnet var antagligen ordparet ”Havets Amanda”. Det havsnära namnet passar givetvis för en skulptur vars motiv redan i beställningsstadiet definierades som ”Helsingfors uppstigande ur hafvet”.

Havis Amanda 1920–1930-talet. Bild: Helsingfors stadsmuseum

Historier om namnet

Det finns fascinerande historier om bakgrunden till namnet Havis Amanda. En gammal kärleksvisa om Herman och Amanda var känd i synnerhet i de svenskspråkiga kusttrakterna.  Balladen slutar med att den bedragna fröken Amanda dränker sig. Vallgren som kände till visan från sin barndom konstaterade: ”Havis Amanda var en piga när hon dränkte sig men återuppstod som sjöjungfru”. Man trodde också att springbrunnen var en reklam som hade finansierats av tvål- och ljusfabriken Havi. Den viborgska Havifabriken tillverkade nämligen en tvål som kallades för Amanda. Ryktet stämmer emellertid inte, eftersom springbrunnen kallades för Havis Amanda så tidigt som 1908, medan Amanda-tvålen började tillverkas först i slutet av 1920-talet. Tvålförpackningen och omslagspappret hade Havis Amanda som reliefbild.

Vykort ca. 1910 / Bild: Helsingfors stadsmuseum

Modellens gåta

Var det en finsk piga, en fransk yrkesmodell eller den lättsinniga Amanda på Havsgatan som stod modell för Havis Amanda? I Ville Vallgrens anteckningar från 1920-talet framgår det att  skulpturen hade två olika modeller. Leonie Tavier och Marcelle Delquini var nittonåriga parisiskor. Enligt folkbokföringen var Tavier född i Paris. Det finns inga anteckningar om Delquini, men namnet antyder att hon var av italienskt ursprung. Det var inte ovanligt att samma konstverk fick drag av olika personer.

S.k. Pikkumanta (Lilla Manda) / Borgå museum / Bild: HAM / Kati Nenonen
Havis Amanda / Bild: HAM / Yehia Eweis

Havis Amanda ser dagens ljus i Paris

År 1877 flyttade Vallgren från Finland till Paris och bodde där i omkring 40 år. Allra längst bodde han i det berömda konstnärskvarteret i närheten av triumfbågen, och här hade han också sin ateljé. Havis Amanda föddes på adressen 233bis, rue du Faubourg Saint-Honoré.

Helt nära Ville och Antoinette Vallgren bodde och arbetade tiotals konstnärer, många av dem med nordiskt ursprung. Vallgrens ateljé var i gatuplanet vilket underlättade materialtransporterna. En trappa upp fanns en liten bostad och Antoinette Vallgrens arbetsrum. Ateljén var också centrum för ett livligt sällskapsliv. Ville Vallgren ordnade mottagningar för sina vänner varje vecka och han var en välbekant syn i Parissocieteten.

En modell i trä av fontänen anpassas till Salutorget, Oktober 1906 / Bild: Helsingfors stadsmuseum

Skillnaden eller Salutorget?

År 1906 provades trämodellen av springbrunnen ut på Skillnaden och på Salutorget, ungefär på den plats där springbrunnen står i dag. Man valde Salutorget eftersom platsen på Skillnaden skuggades av de omgivande höga husen. Andra alternativ var Skatudden, parken framför Riddarhuset, Esplanaden och Observatoriebacken. Stadsfullmäktige hörde en grupp av sakkunniga inför beslutet om var springbrunnen skulle stå. Till gruppen hörde konstnären själv, professor J.J. Tikkanen, konstnären Eero Järnefelt, arkitekt Eliel Saarinen, överdirektör Alexis Gripenberg och statsrådet C.G. Estlander.

Esplanaden innan Havis Amanda / Bild: Helsingfors stadsmuseum

Finlands första bildkonststrid

Vallgrens springbrunn avtäcktes på Salutorget den 20 september 1908. Ceremonin ägde rum tidigt på söndagsmorgonen och genomfördes utan pompa och ståt. Så fort täckelsen hade fallit inleddes Finlands första omfattande bildkonststrid. Det var kvinnorörelse mot manlig konstelit, allmänhet mot sakkunskap, arbetarklass mot ”borgerlig slösarmentalitet”, finskt mot svenskt. Det att kvinnofiguren var naken väckte speciell indignation. Vallgren var både förvånad och sårad över det mottagande som springbrunnen fick. I ett brev som han skickade till den finländska pressen från Paris skrev han. ”Det är en hafvets jungfru som just stiger upp ur böljorna. Att hon under sådana förhållanden måste vara naken är själfklart.”

Havis Amanda, 1908 / Bild: Signe Brander / Helsingfors stadsmuseum

Kvinnorna, arbetarklassen och fennomanerna emot staty

Kvinnoorganisationen inom Helsingin Suomalainen Seura och kvinnosaksförbundet Unionen uttryckte officiellt sitt ogillande över springbrunnen. Enligt dem var fontänens kvinnofigur en ”onaturlig skapelse” och en ”obscen kvinnobild” som uppviglade torgpubliken till osedliga tankar om kvinnor. Tidningen Työmies framhöll inte bara skulpturens ”oanständiga” utseende utan också det höga priset. ”För den summan kunde man ha räddat många Helsingforsflickor från fängelse och fattighus”. Fennomanerna motsatte sig fontänen med motiveringen att kvinno- och djurfigurerna var ”icke-nationella”, ”främlingar bland oss” och ”saknade finsk egenart”. I Frankrike fick Vallgrens konst däremot uttryckligen beröm för sin nordiska karaktär.

Tretton kända Helsingforsbor dansar ring kring Havis Amanda. Enligt anteckningen deltar bl.a. Lucina Hagman, Resvoj, Rafael Lindqvist, Julius Hirn, Danielson-Kalmari och professor Sundvik. / Bild: Helsingfors stadsmuseum

För det europeiska, mot efterblivenhet

Kvinnosakskvinnornas kritik bemöttes bland annat av Hufvudstadsbladets konstkritiker Gustaf Strengell. Enligt honom var Vallgrens ”bronsflicka” för den här publiken som pärlor för svin.  Kvinnorna hamnade till sist i underläge i diskussionen. De svenskspråkiga kosmopoliterna ställde sig från första början på Havis Amandas sida. För dem representerade Vallgrens skulptur den moderna, europeiska kulturen som i deras ögon var eftersträvansvärd. Kulturtidskriften Argus kom med det halvofficiella slutet på diskussionen. Tolv inflytelserika finländska konstkännare uttalade sig i tidskriften. De gav sitt stöd åt springbrunnen och krävde att skulpturen skulle bedömas på konstnärliga och inte på moraliska grunder.

Samtidskonstnärernas kommentarer om Vallgrens fontän / Argus 21, 1908:

Enligt min åsikt är fontänen i sin helhet lyckad och gör den ett särdeles glatt och trevligt intryck. Huvudfiguren verkar pigg och levande.
Eero Järnefelt

Kvinnofiguren var en angenäm överraskning.
Akseli Gallén-Kallela

Mig retar hon icke.
Lars Sonck

I mina ögon är Vallgrens havsjungfru den trevligaste och oskuldfullaste flickan i hela Helsingfors stad.
Pekka Halonen

Och dock ropas det: Ned med henne! Varför ej hellre ropa: Giv oss mera konstverk!
Eliel Saarinen

Havis Amanda / Bild: HAM / Yehia Eweis