Utställningen Könsförvirring deltar i de senaste årens debatt om kön, olika mans- och kvinnoroller och hur de konstrueras. Utställningen ger ett överraskande perspektiv på debatten genom att vända blicken mot den bortglömda historien. Här visas över 300 postkort samt studio- och snapshot-fotografier från över hundra år tillbaka.

Bilderna och fotografierna avspeglar cross-dressing och lek med könsroller samt utmanar antaganden om det maskulina och det feminina. Uppfattningen om de konventionella normerna under tidigt 1900-tal ställs i en tvivelaktig dager. Vad i all världen? Queer levde starkt redan för hundra år sedan!

Utställningen uppmanar till att fundera på vilka former av självuttryck, njutning och identitetspolitik som hängde samman med de populära bildmedierna under tidigt 1900-tal. Samtidigt utmanar bildrikedomen uppfattningarna om könsdebatten som nutida minoritetsflum.

Utställningen kurateras av docent Harri Kalha som i över tio år har sammanställt material till utställningen och faktaboken som utställningen grundar sig på. Tankebroar till vår tid byggs av utvalda verk från de senaste decennierna ur HAM:s samlingar.

Privat studiofotografi, Italien, c. 1920 / © Privatsamling

Tankar från kuratorn:

Dagens människa har rätt att för en stund drömma om historia som strikt taget kanske inte ens fanns. Eller, fanns den?

Under tidigt 1900-tal var tvåkönsnormen en självklarhet och de sexuella normerna var strikta. De övervakades med både lagparagrafer och tabun som inte skrivits in i lagen. Icke-binära var något av en begreppsmässig omöjlighet och homosexualitet antingen ett brott eller en sjukdom.

De nya medierna som dök upp vid övergången till 1900-talet – postkortet och fotografiet- utforskade gränserna till det lämpliga. I famnen av en frodig bildindustri blomstrade även fröjdefulla kuriositeter.

Bilderna bör granskas med pietet. Ibland är meddelandena så tröga att de aktiveras först hos den moderna betraktaren. Bilderna stärks av moderna begrepp som återspeglas i historien. Vi ser oundvikligen på dessa bilder med andra ögon än de samtida.

Postkort producerades inte för en minoritets behov. Man talade ju inte ens om ”minoriteter” från hundra år sedan; det var ju fråga om folkgrupper som officiellt inte fanns.

Antalet bilder är ett fysiskt och politiskt faktum men samtidigt en synvilla. Varje enskild bild som bröt mot normerna motsvarades av minst tusen eller kanske tiotusentals normbilder. Nu har dessa lämnats i skåpet.

Utställningen etos är inte att artigt främja ”tolerans”. Låt den hellre tjäna som källa för förvirring och nöje, samtidigt som den fungerar som en alternativ ABC-bok om kön – för personer av alla åldrar!

Det gäller för os läskunniga vuxna att mellan fnissningarna ödmjukt salutera det som en gång kallades marginellt. Det trånga och ångestfyllda tillståndet kan också vara kreativitetens och motståndets hemvist.

Det är bra för den normativa standarden, om en sådan ens existerar längre, att bli påmind om vad den en gång – förgäves – försökte sopa under mattan.

-Harri Kalha