Björnen

Emil Wikström tillhörde redan under sin studietid, på 1880-talet, till de konstnärer som strävade efter ett realistiskt synsätt. På 1890-talet började han alltmer intressera sig också för nationella motiv. Han var en av de finska konstnärer som gestaltade nationella tecken och symboler med djur- och växtmotiv. Under denna tid sökte man efter inhemska motsvarigheter till Finlands lejon och ett av de käraste motiven blev björnen.

Wikström gjorde en björnskulptur till Finlands paviljong i världsutställningen i Paris år 1900. Här började också samarbetet med arkitekterna som ritade paviljongen, dvs. Herman Gesellius, Armas Lindgren och Eliel Saarinen. 1909 fick Wikström en beställning på en granitbjörn till Nationalmuseet, som alltså ritades av samma arkitektrio. Björnen avtäcktes år 1918.

Verket ingår inte i HAM Helsingfors konstmuseums samling.